Jag brukar slarva med att här lägga upp texter jag skriver på annat ställe, men idag är det särskilt viktigt. Av någon anledning har någon på NAs ledarredaktion kommit på den briljanta idén att nedanstående krönika skulle handla om att ”oppositionen river broar”. Självklart är det inte det krönikan handlar om: den handlar om att kommunledningen i Örebro – majoriteten – river broar dagligen. Så här löd den text som jag skickade till NA (mitt rubrikförslag är rubriken ovan):
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Så står det i Bibeln (varianter på ”denna gyllene regel” finns även i andra religioner). Jag brukar normalt inte citera Bibeln, men å andra sidan brukar stora kommuner som Örebro normalt inte heller skötas som om det handlade om spadkrig i sandlådan.
Jag anser nämligen att det sätt dagens kommunledning agerar riskerar att förändra förutsättningarna för Örebropolitiken för lång tid framåt. Glatt visslande håller den högerkoalition som styr Örebro på med att riva alla broar de hittar; deras agerande får mig konstigt nog att tänka på den något maniske överstelöjtnant Nicholson i ”Bron över floden Kwai”. Precis som i filmen är brosprängarna samma personer som tidigare varit med och byggt dem.
När nämnder och övrig politisk organisation tidigare ändrats har man strävat efter breda majoriteter som partier på ”båda sidor blockgränsen” stått bakom (så att överenskommelserna lever längre än fyra år). Den inställningen har sopats bort under denna mandatperiod, istället har en jättelik omorganisation av förvaltningar och ledningsstrukturer gjorts som i grunden ändrar hur de politiskt tillsatta nämnderna fungerar.
Efter valet 2002 ändrades hela nämndorganisationen (efter en bred kompromiss). För att ge den dåvarande oppositionen (m, fp, c, kd) bra förutsättningar för att följa arbetet i den nya organisationen ökades de politiska resurserna – för oppositionen. Efter valet 2006 bestämde sig dock den nyblivna majoriteten (som alltså huvudsakligen tidigare varit opposition) för att göra tvärtom: att på ett exempellöst sätt öka resurserna för i första hand majoriteten.
När Mats Sjöström (s), kommunstyrelsens förre ordförande, väl offentliggjorde frågor som avtal om namnförsäljning på idrottsarenor, byggande av stora anläggningar eller andra långsiktiga frågor var såväl oppositionsföreträdare som ledande tjänstemän insatta i frågorna. Så är det, som bekant, inte idag.
Och det finns fler exempel: De listor på samhällsbyggnadsområdet som redovisar uppdrag till förvaltningen delades tidigare ut till oppositionen – numera är de hemliga. De underlag som krävs för att kunna göra en realistisk kommunbudget gavs tidigare samtidigt till majoritet och opposition – numera får oppositionen delar av informationen via media, efter presskonferensen. Byggandet av stora idrottsanläggningar diskuterades noga över ”blockgränsen” (eftersom de påverkar även kommande kommunledningar) – numera diskuteras sådant bara mellan de fem partier som styr Örebro. Och så vidare. Och så vidare.
Den 19/9 2010 är det allmänna val igen. Jag tror att det blir ett jämnt val i riket, men jag är rätt säker på att det blir majoritetsskifte i Örebro och att flera av partierna i den styrande majoriteten kommer att tappa stort. Inget tyder på att nuvarande kommunledning kan vända den spiral av slutenhet, stoppolitik och svikna löften som de är inne i.
De som nu sitter i majoritet borde därför redan nu fundera på hur de vill bli behandlade efter valet 2010, om de då utgör opposition. I en senare krönika ska jag återkomma till hur jag tror att dagens agerande också kommer att påverka enskilda politikers positioner.
För oss i den nuvarande oppositionen finns fler bibelcitat som är angelägna att diskutera, till exempel: kan vi vända andra kinden till? Jag tror på breda överenskommelser och kompromisser i långsiktigt viktiga frågor, men jag ska ärligt säga att två år med en kommunledning som aldrig lyssnar sätter sina spår. Och hur reagerar alla de andra som ägnar sin fritid åt att – helt i onödan – försöka bidra konstruktivt i olika nämnder? Kan de glömma och gå vidare?
Björn Sundin
Ledamot (s) i Kommunfullmäktige